Det kanske inte blev något kalas

På något sätt så tror jag att vi alla trodde att det skulle vara lugnt idag.
På eftermiddagen tog jag fram skissblocket, tänkte att jag skulle börja jobba på en julklapp til en vän.
Jag inbillade mig att jag hörde ljudet av flyglarmet, tänkte att man nog börjar bli lite knäpp och paranoid.
Spånade runt lite på telefonen efter inspiration till julklappen.
Någon minut senare kom det, det där ljudet som tyvärr på två dagar blivit så välkänt, larmet.
Vi skyndar oss ut i trapphuset, en del segare än andra.
Väntar med de övre boende grannarna (har man inte tid att ta sig ner till skyddsrummet skall man nämligen förflytta sig två våningar neråt om man bor på de övre våningarna).
Den ortodoxa frun i lägenheten längst upp grät otröstligt, andades smått hysteriskt. resten var tysta, eller diskuterade vad man planerat att göra istället under dagen. Vissa var bjudna på kalas, vissa planerade att göra annat.
Mitt i allt hörs den. smällen av missilen. insvept i en andra smäll.
Några minuter senare visade det sig att sen iron dome som placerats i tel aviv tidigt under lördagen, hade eliminerat en missil över Tel Aviv. Den andra hade slagit ner i obebyggt område i rishon letzion.

Dagen fortsätter, utan fler larm, här. Värre är det på de södrare platserna.
Dagen löper på med konstanta nyhetssändningar.
Men på kvällen tog vi oss iväg till en galleria för en kaffe och bara gå omkring. Kändes skönt att komma på andra tsnkar, för en stund.