Idag promenerade vi till Givatayim för att posta några armband, vårat postkontor stänger nämligen tidigt på tisdagar. På vägen hem stannade vi vid Roladin för att köpa oss varsin iskaffe. Vi satte oss ner ute, ett flertal personer gick förbi, ibland log jag till, som jag alltid gör till folk. Speciellt till barn och äldre.
Efter ett tag säger T "du behöver inte le till allihopa". Det där är inget jag tänker på, det är liksom bara jag. en diskussion sattes igång. T tyckte att det var onödigt att le till folk som inte ens ler tillbaka, att det är ett tecken på svaghet. Att folk tycker att jag är en svag människa för att jag ler till dem, att de tycker att jag är en lätt person att lura. Att det är naivt. Att jag istället skall vara mer hård, ha ett mer hårt ansiktsuttryck mot folk. Vara en hårdare person.
Jag svarade, leende hela tiden, med skratten i halsen, att det här landet inte skall få ändra den jag är. Att detta land inte kommer att få mig att bete mig som en apa (helt seriöst, en del här beter sig faktiskt som grymtande apor ibland..) Att jag inte bryr mig ett skit om personen ler tillbaka eller inte. Att han skulle tänka på ett dilemma som detta - en person som är deprimerad, sitter inne i sin lägenhet själv varenda helg, utan vänner, ingen säger någonsin hej, ingen bryr sig någonsin. Och så går det vägen för att handla en dag, och möts av ett leende, det kan göra hela dagen för den personen.
Ett leende tar ingen direkt energi från dig, tar ingen lång tid att ge till någon. Men det kan ändå göra någons dag. Om personen tycker att jag är en idiot, svag, lättlurad som ler till dem, deras problem. Och snarare dem som är svag. Jag kommer aldrig lägga mig på en otrevlig nivå om det verkligen inte behövs.
Så på vägen hem log jag än mer, oavsett om det skulle sticka någon i ögonen eller inte.
Därför avslutar vi natten med Peter Jöbacks underbara röst, så att själen ler, den med...
3 comments:
Nämen, vilken inställning han har din karl, inte särskilt israelisk skulle jag säga. Ok, att de är sabras men ändå...Min man säger alltid när vi kommer hem till Sverige från Israel att "kolla, ingen ler, ingen ser glad ut". Så fortsätt att vara den du är! Men, nog kan man ogilla den där inställningen att alla alltid tror att de ska bli lurade och att man därmed också försöker lura andra. Vi må vara naiva i Sverige men det är skönt att det är så!
Fortsätt att le.....det skadar ingen tvärtemot!
Men jag måste instämma med anonymous att nog är väll folk mer öppna osv här än i Sverige.Men jag måste säga efter alla dessa år i Israel att visst får man skinn på näsan, annars så överlever du inte här.Det här med att vara naiv är både på gott och ont :)
Ja jag vet faktiskt inte vart det kom ifrån för han är verkligen inte så som person, tycker att han ler lika mycket som mig. nästan.
Jag erkänner att jag är rätt naiv ibland, tror alltid att det finns något gott i alla. Även om jag ändå förstått genom åren att en del faktiskt bara är rakt igenom onda.
Att man måste ha skinn på näsan här får jag höra hela tiden, kanske måste jag vara lite hårdare som person..
Men det svaghet sitter knappast i leendet. Och jag är inte så lättlurad som jag ser ut :P
Jag tror att han tycket mer att det är så onödigt att le till folk som inte ler tillbaka, som ändå kommer tycka ont om en. Också kanske det var för att jag innan berättat att jag skaffat medlemskort för 60 shekel per år på en skönhetssalong jag bara varit till två ggr :P
Post a Comment