Ångest

Ja, då var det dags för det där ordet igen. Det där sökordet som folk hittar till min blogg för :P
Idag jobbade jag min sista dag som assistent åt min lillebror. Det värker i hjärtat, helt ärligt. Jag har liks haft gråten i halsen och ögonen om vart annat idag. Speciellt då jag pussade och kramade min lillebror god natt och berättade, liks varje natt, att jag älskar honom så mycket, ända till månen och ännu längre bort, så långt man kan nå. Och han skiner upp som en stor sol innan han kramar mig god natt och somnar. Lillen då.. Men det är nog på något sätt bra för oss, även fast vi nästan suttit ihop i hans åtta och ett halvt år långa liv. Förutom min tid i Umeå. Det kanske är dags att bara vara syskon och lära oss att leva utan varandra, min bror och jag. Det löser sig. Hoppas bara att han får må bra nu även fast jag inte är här.. Idag visade jag honom att han kan säga till när som helst så kan han ringa mig. Och visade att han skulle teckna 'ringa' + 'therese' till Mamma..

Och pruppis, älskade lilla pruppis. Jag går sönder inombords då hon säger "du är aldrig hemma på min födelsedag". I år är det tredje, nej fjärde tror jag, året i rad som jag inte varit där på hennes födelsedag. Jag tror att den tionde mars kommer vara en dag då det kommer att vara svårt att hålla tårarna tillbaka. Men jag har lovat att ringa på skype då det är dags att blåsa ut ljusen och sjungas för henne. Älskade fina prinsessan..

Nä, det kommer gå bra. Det kommer ju en dag då man måste tänka på sin egen framtid, även fast det tar emot. De klarar sig här hemma, jag intalar mig verkligen det. Men med tanke på att jag vaknade med panikångest varje morgon av att bara fara ner till sthlm i en vecka så lär väll de första veckorna vara rätt jobbiga. Tur att Tomer kommer finnas bredvid :)

En månad kvar till ulpan nu! Och ungefär hälften tills jag åker! I veckan blir det till att packa väskan..