Plus minus

Resfebern har minsann satt in. Åh herre jösses vad jag saknat min familj där hemma!! Nästan ett år har jag varit borta utan att krama på min goa syskon och päron. Det har inte gått en enda dag jag inte saknat dem och en del dagar har väll varit jobbigare än andra. Jag har missat exakt allas födelsedagar..

Men det är ju så. Då jag bodde hemma och var ifrån T så gick der ju inte en dag utan att hag saknade honom heller.
Jag älskar att den kärleken som fört oss samman tagit mig till en plats jag älskar, men det har ju självklart även många nackdelar. Så är det ju..

Det här kommer nog vara den första gången jag lämnar Ben Gurion utan att gråta och känna mig helt trasig i själen, för att jag vet att jag kommer tillbaka om ca två månader. Att vi snart ses igen.
Men då är det ju självklart gråt på vägen tillbaka istället. Men sånt är livet :)

Det är dock inte daga att fara riktigt än, vi har helgen kvar att vara tillsammans. Imorrn ska vi på den efterlängtade biopremiären (ok den var igår) av Hobbit. Som jag sett fram emot den dagen!!

Här är packningen, som varit rätt så klar sen tisdags redan. Med alla julklappar, mjölkfria produkter till lillan, typ åtta paket bamba, goldatar öl osv, så blev det nog hemskt mycket tyngre än tillåtna 20 kg.
Vi får hoppas att bagen som handbagage har godkända mått och innehåll!