Hatet är den största fienden

Vi är inne på den tredje dagen tystnad nu. Tystnad av flyglarmet.
Det är förunderligt hur psyket fungerar. De dagar det varit flyglarm så har larmet sen ekat i huvudet hela dagen. De senaste dagarna, då vi i Tel Aviv inte haft några inkommande missiler, så är det som om hjärnan förtränger ljudet.
Jag är fortfarande jättekänslig och paranoid så fort jag t.ex hör en bil som kör fort, första sekunden av ett högre ljud tror jag fortfarande är flyglarmet. Men då jag försöker tänka på hur larmet verkligen låter, så kommer det inget ljud inne i hjärnan. Jag kan inte tänka fram ljudet, jag kommer inte ihåg Hur det låter..

Den enda explosion vi hade igår var glastallriken som stått på den varma spisplattan, som efter att jag tagit den från plattan exploderade i oräkneliga glasbitar över köksbänken.
Innan läggdags satt T sen och klämde mitt finger lila för att försöka få ut det lilla glassplitter som letat sig in i mitt pekfinger. Jag i min tur grät likt man gjorde då mamma försökte pilla ut en sticka med nål då man var liten.
Mer dramatiskt än så var det inte igår.

Idag var dock tyvärr en annan historia.
Vi blev väckt av att telefonen ringde, en självmordsattack på en buss, i Tel Aviv.
Lättade av att se Ts busschaufför till far sittandes i soffan gav ett direkt lugn. Även hans linje har busshållplats vid samma ställe. Det verkar lyckligtvis som att ingen hitills dött under attacken, men av 21 skadade har man ju heller ingen aning om vad för sorts skador det rör sig om.

Under dagen verkar det ju som att det inte var en självmordsattack, utan en bomb som placerats under ett säte. Det spelar förvisso absolut ingen större roll. Hela den här jädra jihad och martyr grejen får mig att vilja spy. Att man som vuxen ens kan komma på tanken att hetsa sitt barn till en martyrdöd eller att döda en annan människa är existensens fulländade.
Så länge folk pumpar i små barn hat från det att dem kommit till världen, så kommer denna konflikt, och andra konflikter med för den delen, att fortsätta i all evighet.

Det firades självklart i Gaza under dagen, av den 'lyckade attacken....

Jag har varit så oerhört förbannad idag. Jag önskar så evinnerligt att folk skulle kunna urskilja ett våld som från den ena sidan riktar in sig direkt på civila, och en annan sida som siktar in sig på en direkt fiende men som tyvärr drabbar även civila.
Det är två helt skiljda saker. Även om de är minst lika hemska båda två.
Igår skickades en missil från Gaza till Jerusalem, alla troendes heliga stad. Missilen i sin tur landade mellan två palestinska områden i västbanken..

Det här är inget som kommer att ta slut för att Israel slutar bomba mål i Gaza. Missilerna kommer oavsett att fortsätta regna över Israel. Och ta bort blockaden. Jag önskar att då ni läser tidningen och tänker "men ska det vara så svårt att bara ta bort blockaden för dem stackars Gazaborna" då önskar jag att ni även skulle veta - Att utan blockad så skulle dessa bussbombningar bli ett allt mer vanligt fenomen, igen...