Hemlängtan deluxe

Jag lyser med min frånvaro här. Jag vet.. Egentligen så en del dagar så har jag en del inspirerande grejer att skriva om, men tar mig liksom inte till att göra det. Min käre vän från uni mejlade för två- tre dagar sedan och jag har fortfarande inte tagit mig till att svara henne, fast jag vill.
Jag har tappat orken. Jag gör typ ingenting om dagarna. Sover till två- tre på eftermiddagen, äter och fortsätter göra ingenting, äter mer, spelar soduko på telefonen, nyser (vilket jag gör minst 5-20 ggr om dagen. Sen jag kom hit i januari), äter nånting mer, spelr sudoku å sen går jag å lägger mig vid fem på morgonen. Jag hatar det. Jag gör verkligen det. Jag hatar att leva så, jag vill ha ett jobb, helst förra veckan! Men jag kan inte jobba, får inte jobba, än..
Det är väll alt det där, sommgör att orken inte finns där, flr något alls. Plus att jag har haft extrem hemlängtan de senste veckorna. Vi pratar verkligen om extrem hemlängtan nu. Jag visar det inte utåt men inombords sitter jag och gråter om vartannat. Sover dåligt om Nätterna även fast jag sover flera timmar i sträck. Jag älskar att vara här, samtidigt som jag hatar det. Jag älskar att vara med tomer varje dag, men jag saknar min familj så himla mycket...
Och kanske är det för att jag trycker alla de där känslorna inombords, som jag inte orkar ta mig till att göra någonting...