Making progress

Ikväll åt jag upp en hel 200 grams hamburgare plus halva portionen strips då vi var på Moses.
Jag tror inte riktigt att ni förstår hur stora framsteg det är. Men det är enormt, det är verkligen det. Under två års tid så har jag ätit halva målet och thats it, oavsett om jag hungrihetsmässigt kunnat äta mer så har liks hjärnan och magen inte varit sams. Jag tycker det är jobbigt att äta i stora folkmassor, att äta upp ett helt mål på en resturang eller i andra sammanhang som emdför större folkmassor är sammankopplat med ångest, att ens äta halva är det till och med.
Jag vet inte om det var för att vi för första gången satt rätt så avskilt, om jag var förbannat hungrig eller om några småjävlar lämnat huvudet. Men det känns på något sätt inte ångestladdat att efter ett mål ute vara sådär riktigt mätt att man knappt kan röra sig:)