Min käre bror (en av dem) är grym och har i många år hållit på med skid-filmer. För inte så länge sedan blev han klar med den senaste filmen som han ägnat stört många sömnlösa nätter åt. Han är så söt som fixade så att jag fick se den på bio innan han åkte, med resten av familjen med förstås. Då jag missar filmvisningen nästa vecka. Oss emellan, så satt jag med gråten i halsen under halva tiden. För att jag är så oerhört stolt. Men kanske också för att det är så nära att jag åker nu.
Jag älskar min familj så otroligt mycket! Det finns ingen bättre familj. Och Jag har aldrig varit ifrån min älskade familj så här länge så jag kommer vara nu. Vi är så tajta, har alltid kul och skrattar tillsammans och stöttar varandra i vått och torrt. Det var nära idag, men imorrn och måndag kommer vara så oerhört jobbiga dagar. Sen lär det ju släppa då man kommit fram till Israel. Tur att jag stannar till hos min käre Farbror plus att jag träffar älskade Amandis innan jag åker. En stärkande kompis kram känns som en bra spark i baken innan man åker
De första veckorna lär kantas av extrem hemlängtan och ångestmornar. Men det blri nog bättre med tiden :)
No comments:
Post a Comment