Imorse hade jag äran att äta frukost me Tomers pappa och farbror. En upplevelse i sig vill jag lova, ett bevis på att den där härliga syskonkärleken alltid kommer att hålla i sig.
Destinationen var yafo/jaffa och hummusbaren Abu Chassan. Mitt intag av hummus sen jag kom hit har varit förvånansvärt lite så nog var det ett rejält sug i magen av bara tanken på att dra en bit pita genom hummusen.
Jag gillar jaffa, och det skulle nog ni där hemma också göra. Det känns rustikt, färgglatt, orientaliskt, skitigt, vackert. Ja det skulle kunna poppa upp hur många metaforer som helst om allt som jaffa är. Med flera tusen år på nacken så ryms det flesta ord i att beskriva platsen.
Abu Chassan då.. Otroligt god hummus! Men decibelnivån var nog den högsta jag varit med om under en måltid, någonsin, och då har jag ändå en hög med småsyskon och har jobbat som dagisfröken. Men trots allt skrikande på arabiska och hebreiska så spelade det väll inte allt för stor roll.
Innan det var dags att anlända hemma för att sova igen (tomers-natten-till-test-uteblivna-sömn blev rätt ömesidig) drt blev iaf ett stopp på bageri för att köpa helgens godsaker. En sak är säker - jag tänker då baka mina egna challot om de i framtiden behövs till sabbats-måltiden.. Bageriet är fyllt till bredden med challot (ljust bröd som ätes under shabbat, challa i ental) och precis varenda kotte som var ute efter challa, fingrade på minst tre stycken innan de bestämde sig för vilken de skulle ha. Så hembakat känns i det läget som det självklara alternativet!
No comments:
Post a Comment